Första natten och mannen som "är här"
Nu har vi övervägt fördelar och nackdelar med dropparna. Har även haft mejlkontakt med flera mamma som gett sina barn droppar för att diskutera hur de var under "behandlingen" samt när de slutat med dropparna.
Var ner till apoteket och hämtade ut dropparna och ikväll fick hon sina första 2 ml.
Hon somnade fortare än vanligt, slumpen eller dropparna?
Hon var inte lika hysterisk som hon brukar vara, utan somnade mer harmoniskt.
Hoppas innerligt att natten går bra, blir de som vanligt ligger jag med världens ångest imorgon för att jag "drogat" vårt barn. Även om jag vet att alla barn reagerar olika på just mediciner.
Kontaktade även familjens vän som även är medial för några dagar sedan. Och idag fick vi svar vad det är för något. Det finns en man som går runt i husen här, en man som inte är så överförtjust i barn, som alltså barn blir rädda för. Och det är flera familjer än vi som känner av detta. Så ni som inte tror på just andar, synd för er eller nått. Vi tror på detta och ser hur vårt barn blir av detta med.
Förhoppningsvis kommer medialet upp om några veckor och hjälper den här mannen över till andra sidan så han slipper vara här och skrämma vår dotter. Så kanske vi kan sluta med dropparna väääääldigt snart då :)
Känns som de kommer gå vägen.
Bvc och rådgivning.
Idag hade vi tid för rådgivning och vägning. Rådgivningen handlade givetivs om hennes "sömn" som knappt finns. De sköterskan ville veta vad typ hur våra rutiner är på kvällarna, hur vi gör när vi lägger henne, om hon får amma på nätterna eller får något alls osv.
De hon kunde säga var att allt var bra med rutiner osv, har ju tusan haft samma rutiner i snart ett år när de gäller läggningen. Samt att vi testat allt hittills känns de som, och att situationen är ohållbar. Det funkar liksom inte att vara vaken flera timmar per natt med henne gallskrikandes.
Sköterskan tyckte vi kunde testa Theralendroppar, som alltså är "lugnande" medicin, som får hjärnan att koppla av på ett lättare sett, och som på så vis ska få Athida att förstå att man ska sova på natten.
Dropparna är inget om är beroende framkallande, men tvekar ändå. Ska vi verkligen behöva medicinera vår dotter för att hon ska kunna sova mer än en timme i sträck? Känns så fel att göra just de för att vi ska få sova. Men samtidigt är situationen inte hållbar, jag får aldrig sova, jag blir sur och trött, och i slutändan är de Niclas och Athida som får ut för de.
Har iallafall inte hämtat ut dropparna än, vill undersöka lite på internet först för att se vad de verkligen är.
Nu ikväll började vi allafall med att hon ska lära sig somna själv. Ett projekt som verkar omöjligt med tanke på hur envis hon är. Och eftersom hon har växasäng så kan hon alltså klättra ur på en gång när man försöker resa sig eller går därifrån. Nu första dagarna sitter vi i sängen med henne, men är tysta, sen kommer vi flytta oss närmare dörren hela tiden. Håller tummarna att de ska funka bra iallafall. Behöver få lite positivt i allt detta nu känns de som.
Nå, efter sömnpratet vart det vägning. Athida vägde nu 8760 gram. Så hon har gått upp lite sen lasarettet, som tur är. Men kurvan dalar neråt, så förhoppningsvis går den uppåt snart med. Hon ligger ungefär två sträck under "normal" kurvan. Längd tog vi inte, och inte hattmått heller.
Natten från helvetet.
Hon vägrade först sova, utan skrek en del fram och tillbaka. Somnade sen sittandes i knät vid 19. Vaknade typ 6 ggr innan vi lade oss vid 22. Vid 01 kom hon till oss, och då brakade de loss. Hon gallskrek från 01-03. Alltså helt hysteriskt, bara skrek rätt ut, spelade ingen roll vad vi gjorde.
Vid 03 tände vi lamporna och gav ipren, tänkte fall hon hade ont någonstans. Medans lampan var tänd var hon typ tyst och tittade runt helt galet i rummet. Och sen släckte vi lampan och sa godnatt. 04:30 somnade hon. Och vid 6:45 imorse gjorde hon morgon. Behöver jag säga att jag är ett lik idag?
Så, min tanke nu är att vi nog måste utreda saken om andar i huset. Flera av hennes saker verkar ha med just andar att göra, hon vinkar åt väggarna, pekar konstigt, och nu detta, när hon typ letade efter någon i rummet. Måste nog kontakta vår "spökkännare" och se vad hon har att säga.
Problem
Vilket vi trodde skulle gå över först när nattamningen försvann, hände ju inte något för de.
Eget rum, ingen förändring. Sova med oss, ingen förändring.
Saken är att de inte spelar någon roll vad vi verkar göra, för Athida är rädd för att sova.
Nu har jag iallafall kontaktat bvc för ännu mer råd. Om dom kan komma med några tips hittills. 5-minuters metoden är inget för oss, de kan jag säga på en gång.
Idag har hon sovit 20 minuter på hela dagen, och nu somnade hon bra. Men hur natten blir får vi väl se.
Så har ni tips på hur vi ska få vår kära dotter att sova, så säger vi tack på förhand :D
Extrem närhet.
När man sen ska lägga henne på kvällen lägger vi oss brevid henne i sängen. Och förrut har hon alltid bara grävt ner en hand i varje armhåla på mig. Men nu klättrar hon upp och lägger sig med sitt ansikte mot mitt, och sen ner med händerna i armhålorna. Och sen ska hon somna så. Har man tur kan man lägga ner henne innan hon somnar så hon somnar själv och sen smyga ur hennes rum. Men sen vi kom från sjukhuset har hon vaknar konstant på kvällarna och kan inte ligga själv. Utan de blir gallskrik.
Förmodligen är de väl för att vi var så extremt nära varandra på sjukhuset. Liten säng, där vi samsov. Och är man sjuk sitter man i knät. Får väl se hur länge de tar innan hon blir sitt "vanliga" jag. Det är de som är så drygt, när ena saken faller på bra plats i rutinerna så blir hon antinge sjuk eller får tänder, och då blir de knas igen. Och så håller de på fram och tillbaka.
Hemma igen.
Fyra nätter i en 90 cm sjukhussäng tillsammans med Athida är inte trevligt. Sängarna är faktiskt inte mänskliga.
Nå väl, Athida är mycket mycket piggare, och det är huvudsaken. Nu äter hon till och med.
Allt började ju med att vi var till läkaren på skärtorsdag, men han sa ju att inget var fel, som vanligt med vår läkare. Men hon fortsatte spy slem och fick hon i sig vätska följde de med trycket upp. Kom alltså aldrig upp någon mat trots att hon åt bra på onsdagen. På långfredagen ringde jag till 1177 och rådfrågade, eftersom hon inte kunde behålla vätska och hade kissat en gång på lite över 18 timmar. Inte bra alls.
Dom tyckte vi skulle åka in till barnakuten. Först skulle inte ens jag få följa med efter som jag var täppt i näsan, men de kunde ju skötersan i telefon glömma. Niclas hade ont i halsen, så han fick bli hemma med katterna. Mamma körde in oss. Först fick vi träffa sköterskan och ta vikt på Athida. Hon hade gått ner lite på 0,5 kg. Massor på hennes lilla kropp sedan innan. Hon fick alvedon, eftersom hon även hade feber. Och var vi de här laget typ apatisk, öppnade ögonen i några sekunder för att sedan somna om på en gång, och bara låg.
Fick träffa läkaren som ordinerade inhalation med ventoline två gånger, och sedan en pvk för att hon skulle kunna få vätska. Inhaleringarna märktes ingen skillnad alls. Pvk sattes och hon fick 400 ml i dropp under 4 timmar. Ingen skillnad märktes då heller. Och nu vart de skiftbyte. Så när nya läkaren såg hennes tillstånd sa jag även åt henne att jag inte tänker åka hem med henne som hon mår nu, och fick rum på 64:an vid 22 tiden.
Det sattes 1000 ml till i dropp under natten. Nu började hon kissa bättre igen som tur var. Sedan sattes en påse dropp till, och sedan tog man bort droppet på lördagen. I tron om att hon skulle bli törstig och börja dricka själv, vilket hon vägrade. Inget gick ner, testade med alla favoriter, med saft, smoothie, inget dög.
På natten satte de in dropp igen. Och på söndagen funderade de på att sätta sond om de inte vart förbättring med drickandet. Så sond sattes och hon fick 800 ml genom den. Kissade på väldigt bra, helt uppvätskad var hon ju. Sondes togs bort på dagen för att hon skulle förstå och dricka själv. Men i på kvällen igen. På måndag fick vi permission hem på lillebrors kalas, inte ens då ville hon ha fika. Även om hon annars älskar vaniljsås. Inte ens vällingen dög varken på sjukhuset eller hemma. Så in igen på kvällen och sond sattes under natten. 1300 ml under natten. På tisdagen tog man bort sonden helt och vi fick åka hem. Men vi får komma tillbaka direkt till avdelningen om något blir knas hemma.
Fast nu verkar de funka bra. *pepparpeppar* Hon drack hela flaskan välling inatt. Tur!
Så nu är de extra mycket smör till alla måltider så hon får lite reserver runt kroppen igen. Nu känner man bara revben och ryggrad på henne. Lillstrumpan!
Inlagda på barnavdelningen.
Vart vätske dropp på akuten i tron om att vi skulle kunna åka hem på en gång efter, men så vart de inte. I två dagar låg hon med dropp. Och igår satte de in sond istället.
Hon vägrar äta och dricka, och när vi kom in på akuten hade hon gått ner 500 gram. Alldeles för mycket för hennes lilla kropp, som redan innan var liten. Då vägde hon ca 8,3.
Nu är vi hemma på permission, i tron om att hon ska äta bättre och dricka hemma, men så är inte fallet heller. Vi mäter all mat och dryck för att se så hon verkligen får i sig några ml. Men tyvärr vägrar hon. Äter hon en brödsmula jublar man.
Sonden sitter kvar, så den kopplar dom förmodligen in direkt när vi kommer tillbaka ikväll till avdelningen.
Men nu vet ni som följer bloggen varför de inte blivit några uppdateringar. De som har mej på fb vet varför med.
Läkarbesök.
Så imorse var de bara ringa sköterskan, som tyckte vi skulle ringa doktorn på en gång. Och vi fick en tid på en gång.
Lungorna lät bra, rosslet och slemmet sitter i luftvägarna, så de var inge farligt och inte smittsamt.
Crpn var också bra så de var bara åka hem och ge henne mollipect. Har kommit upp lite mer slem under dagen, men snart är allt ute förhoppningsvis.
En hel natt?
Nå, hoppas bara på att de kan ske nå fler gånger med mycket sömn.
Klockan 15 har vi tvättstuga, har alla tvättsäckar överfulla, plus att lakanen skulle behöva bytas i vår säng. Borde hinna torka och få torrt 6 maskiner. I värsta fall får vi väl hänga upp lite här hemma om de krisar..
Separationsångest från mig?
Måste vara någon fas hon är i, just mot Niclas. För andra människor går hur bra som helst. Hon kanske försöker straffa honom för att han inte är hemma på dagarna med oss?
Plus att hon dregglar som en tok, har ätit dåligt i flera dagar. Tänder har jag trott, men har ju trott de i fan månader nu, hon kommer bara ha sina fyra små gaddar ;D
14 månader och bvc besök.
Idag var hon på lite bättre humör, så nu vägde hon 8650 gram och var 75,5 cm lång. Hattmått på 45,5 cm.
Så vikten har dalat ner liiite, men absolut inget att oroa sig för. Hon springer ju runt som en galning och äter som en häst ;D
Athida är en riktig busunge rent ut sagt, gör helt galna grimaser hela tiden. Klättrar upp och ner för trappan utan problem. Även om vi alltid går bakom/framför. Älskar att spela innebandy med morbrödernas bollar och klubbar. Och klättrar gärna upp på sina stolar och sitter vid sitt lillabord i köket.
Har natten till idag sovit sin första natt i eget rum och i sin växasäng. Gick bra. 4:45 tyckte hon att hon skulle vakna, så då lade jag mig brevid men hon kom inte riktigt till ro. Så sen dess har jag vart vaken i stort sett.
Får se hur den här natten blir.
Hon är helt fantastisk. Tittar ofta på henne och kan inte förstå att vi har fått chansen att få ett sådant underbart och vackert barn. För de är ju faktiskt inte alla som har den chansen att kunna få barn. Därför jag är så sjukt glad att vi fått uppleva det. För de finns inget bättre än se henne knata omkring och hitta på bus. Att få en puss när man frågar, och bara busa runt.
Mamma och pappa, älskar dig Athida!
Dagarna drar ihop sig..
Imorgon ska vi bara vara hemma, måste passa på att mysa och packa. På lördag är ju jag borta heeela dagen från Athida. Första gången någonsin. Värker i hjärtat redan nu, men jag vet att de kommer gå bra, och att Niclas och Athida behöver den tiden själva med. Men de känns ändå, men de hörs väl till.
Nu ska jag förbereda flaskan för natten, koka vatten osv. Niclas och Athida sover.
Niclas däckade i soffan för 40 minuter sen, och nyss fick jag honom att förstå att han kan lägga sig i sängen istället. Gör honom snart sällskap. Är super trött jag med! Så, godnatt!
Vi tror på Gud Fader allsmäktiga.
Måste skriva vad som skedde igår.
Niclas och jag satt i soffan och tittade på tv, och kom in på Athidas sömn, vilket sker ganska ofta. Och jag tog en stilla bön till vår kära Gud om att vi verkligen ville sova inatt och gjorde han så hon inte sov skulle vi bli sura på Han.
Athida vaknade 22:10, fick nappen. Sov till 3:30. Fick välling, som allt bara vart skit med, Niclas gjorde för varm, gick ur sovrummet och hon stod klarvaken i sin säng. Jag gick på toa och Niclas gick på toa. Hon drack sin välling och snarkade sen vidare på en gång och sov till 6:30. Då fick hon komma till mig i sängen, Niclas hade ju redan åkt då. Hon ammade, och vi somnade.(!) Nästa gång jag vaknade var klockan 8!!! Fatta 8 på morgonen. Jag var så sjukt utvilad så de är inte sant. Även om jag vaknade under första perioden hon sov och lyssnade så hon andades, men iallafall. Jag har fått sömn. Och Niclas och jag viskade till varann att vi tror på Gud nu! ;D
Så hoppas på en liten fortsatt rutin, om Gud är snäll!
Bilder
Athida försöker stoppa in nappen i dockans mun.
Sitter och läser bok :)
Detta fixade jag iordning nu ikväll, hon kan visserligen gå väldigt bra nu, och går kanske 75% av tiden. Men ett varningstecken för de skadar ju inte ;D
Snart är de helg igen.
Athida är snorig igen, och ganska så mycket gnällig. Nu sover hon iallafall, hon somnade i vagnen på väg hem från mamma, då är man trött. Och vaknade inte fast jag lyfte upp henne ur vagnen, upp för trapporna, klädde av henn och lade henne i egen säng. Men nu vaknade hon. Inte alls pigg, hon ammar nu får väl se om hon blir på bättre humör efter kanske. Misstänker att de är tänder på g, hon dregglar massor, näsan rinner, och vill gärna tugga inåt käkarna med något. Och titta får man absolut inte.
Kan ju hoppas på tänderna och inte sjukdom igen.
Niclas är iaf på väg hem redan, skönt. Eftersom Athida alltid blir super nöjd när han kommer hem.
Det som inte ska få hända, hände!
Annars är hon super duktig på att både klättra upp försiktigt i vår säng, men även att klättra ner, hon går alltid ner med fötterna och rumpan först.
När hjärtat inte följer med.
Men nu är de så att Athida ska snart vara ifrån mig en hel dag, i 16 timmar för att vara mer exakt.
Hon kommer undertiden vara hemma med Niclas, så jag vet att hon kommer ha det helt fantastiskt hemma med honom med, men de känns ändå så himla konstigt. Jag ska vara ifrån henne så många timmar.
Det är nämligen så att jag ska åka på konferensresa, med Föräldraföreningen. Vi har så otroligt mycket som behöver styras upp, och som ska gås igenom från föregående år. Så då slog vi slag i saken och beställde en resa, en dagskryssning. Så vi kommer kunna arbeta i fred med det vi ska arbeta med. Samt koppla av någon timme när de är klart.
Men som sagt, det känns väldigt konstigt. Tur att de inte är över natten, för då hade jag inte följt med på resan. 16 timmar räcker och blir över för ett bra tag. Och den kvällen vi kommer hem så hoppas jag att Athida sover i vår säng ;D
Påsar under ögonen är modernt.
Behöver jag påpeka att jag är trött?
Och de är Niclas sovmorgon idag. Min kommer imorgon.
Ska ju åka till Örebro idag. Träffa Niclas syster med familj. Först titta på deras nya hus, och sen iväg och luncha och shoppa tillsammans. Trevlans. Därför Niclas har sovmorgon, så han orkar köra, för vägen dit är pisstråkig, en sån väg man somnar på. Uscha.
Nu verkar lillsnurpan vilja ha frukost.
13 månader.
Idag blir Athida 13 månader. 
- Väger gissningsvis runt 8700 gram
- Är gissningsvis runt 75 cm lång.
- Har storlek 80 på de mesta
- Går runt möblerna, kan ta ca 10 steg men kommer sen på att hon gör de så då sätter hon sig
- Kissar på pottan 3-6 gånger per dag, bajsar på pottan i stort sett varje morgon.
- Somnar vid 18:30 på kvällen och vaknar ofta vid 6:30-7:15. Får välling vid 1-2 tiden.
- Har fyra tänder
- Jagar katterna, och älskar att gosa med dom så fort hon får chansen.
- Lärt sig stänga av x-boxet när Niclas spelar
- Sätter på sterion och höjer sänker ljudet på tv:n så hon kan dansa. Vilket hon älskar.
- Pratar i telefon direkt nät hon får tag på en telefon/fjärrkontroll.
- Älskar att leka tittut.
- Säger mamma, pappa, där och namnam till mat. Och ett läte för bröst. Ibland låter de som lampa och mommo.
- Klappar händerna direkt man säger bra eller duktig.
- Klättrar upp för trapporna med en jäkla fart.
- Äter vanlig mat allt mer.
- Älskar frukt av alla de slag.
- Klättrar upp för sofforna, sängen, orbin, och sina fotöljer.
- Följer med i rörelser till imsevimse spindel.
- Möblerar gärna om, puttar bort v-rumsbordet till andra sidan osv. :D
Nytt rekord i huset!
8 timmar, fatta. Det är länge, och de är första gången hon sover så länge i ett sträck.
Hon sov från ca 20-04:15, då fick hon välling och komma över i vår säng. Och somnade om direkt efter vällingen.
Och sov till 6:45, då ammade hon, sen vart det morgon vid 7.
Känner mig utvilad. Var länge sedan man kände så. Även om jag har vaknat ungefär vid de klockslagen hon brukar vakna och tittat så hon andas. Vilket jag iochförsig gör varje gång jag vaknar på nätterna, men iallafall.
Så nu hoppas vi att de här är början på en ny bra vana.
