Idag hade vi tid för rådgivning och vägning. Rådgivningen handlade givetivs om hennes "sömn" som knappt finns. De sköterskan ville veta vad typ hur våra rutiner är på kvällarna, hur vi gör när vi lägger henne, om hon får amma på nätterna eller får något alls osv.

De hon kunde säga var att allt var bra med rutiner osv, har ju tusan haft samma rutiner i snart ett år när de gäller läggningen. Samt att vi testat allt hittills känns de som, och att situationen är ohållbar. Det funkar liksom inte att vara vaken flera timmar per natt med henne gallskrikandes.
Sköterskan tyckte vi kunde testa Theralendroppar, som alltså är "lugnande" medicin, som får hjärnan att koppla av på ett lättare sett, och som på så vis ska få Athida att förstå att man ska sova på natten.
Dropparna är inget om är beroende framkallande, men tvekar ändå. Ska vi verkligen behöva medicinera vår dotter för att hon ska kunna sova mer än en timme i sträck? Känns så fel att göra just de för att vi ska få sova. Men samtidigt är situationen inte hållbar, jag får aldrig sova, jag blir sur och trött, och i slutändan är de Niclas och Athida som får ut för de.

Har iallafall inte hämtat ut dropparna än, vill undersöka lite på internet först för att se vad de verkligen är.
Nu ikväll började vi allafall med att hon ska lära sig somna själv. Ett projekt som verkar omöjligt med tanke på hur envis hon är. Och eftersom hon har växasäng så kan hon alltså klättra ur på en gång när man försöker resa sig eller går därifrån. Nu första dagarna sitter vi i sängen med henne, men är tysta, sen kommer vi flytta oss närmare dörren hela tiden. Håller tummarna att de ska funka bra iallafall. Behöver få lite positivt i allt detta nu känns de som.

Nå, efter sömnpratet vart det vägning. Athida vägde nu 8760 gram. Så hon har gått upp lite sen lasarettet, som tur är. Men kurvan dalar neråt, så förhoppningsvis går den uppåt snart med. Hon ligger ungefär två sträck under "normal" kurvan. Längd tog vi inte, och inte hattmått heller.