Blöjfritt!

Athida har gjort sig själv blöjfri. Från morgon till kväll är det bara toaletten som gäller. Både vid kiss och bajs.
Hon klarar till och med bilåkande utan blöja. Inga olyckor har skett än iallafall.
Åker vi länge sträckor har vi givetvis blöja på henne, för hennes skull, hon blir så ledsen när de kommer några droppar i trosorna.

Så duktig är hon iallafall. Tycker det är riktigt bra gjort av henne, vi som inte ens har legat på om toabesök. Hade tänkt att vi skulle ta tag i det till sommaren. Men då får vi nog försöka få bort nattblöjan. Och nappen, och vällingen helst med ;D Så det finns nog saker ändå.

Nu är de bara de att man ska hitta trosor som sitter bra på henne, vanliga trosor glider in i skinkorna när hon leker. Kan ju inte vara skönt. Och barntrosor är faktiskt svåra att hitta i "hotpants" eller "hipsters" modell. Hittade på maxi, men ja, då drunknar hon i dom i midjan. Så antinge får vi köpa flera par såna och sy in. Eller leta vidare.

Vart jag en går in så finns det där känns det som. Om det är en blogg eller facebook.
Det kommer på en. Så nära.

Det var snart 4 månaders sen. Men ändå gör det så ont ibland.
Jag är så lycklig över att jag har Athida och Niclas. Men ändå är det ingen som förstår.
Ska man ha så ont i hjärtat fortfarande? Ser någon och tänker det där skulle vara jag.
Varför skulle de hända just oss? Varför, något jag frågar mig hela tiden känns det som.
Vad var fel? Varför vart det så?

Och varför kan det inte bara bli så nu för. Varför funkar det inte? Är det för att jag vill?
Det går inte att tänka nej, jag vill inte. När det är i stort sett allt man vill.
När man hela tiden blir påmind om det som skett, och folk som påpekar på ett fint sett att det är kanske dags.
Vad fan ska jag säga? Ja, jag vet, men jag kan inte bestämma vad som ska ske?
Får nog höra det minst en gång i veckan att det är kanske dags? Det vet jag för i helvete, jag vill inte mycket annat än just det. Men det hjälper inte. Vad ska jag göra åt det?
Hur mycket jag än vill så verkar det inte hjäpa.

Utan att jag tänker på det brinner det i ögonen, och tårarna vill ut. Det verkligen brinner tills jag känner att det blir blött i ögonen. Då först släcks känslan, men den tar inte bort känslan inom mig. Den ligger där och skaver hela tiden. Tror det ligger mer på för att de inte skulle varit länge kvar.

Varför?

I onsdags var vi till tandläkaren igen. Men ingen förbättring. Fick remiss in till barnspecialist tandvården.
Idag hade vi tid där.

Athida skrek helt hysteriskt, övertandläkaren tittade i munnen, men sa att de var så svullet överallt att hon inte kunde se vad som var vad typ. Blodet forsade i Athidas mun, rann överallt.

Fick någon konstig mini tandborste, och nå annat, och sen skulle vi köpa cordysyl gele istället.
Athida verkligen skriker när man borstar, börjar ju blöda på en gång i munnen.

Tar hon en tugga på en smörgås är de blod på hela mackan. Så jag förstår att hon inte vill äta alltså.
Inte konstigt om hon får tandläkarskräck efter detta alltså.

Vi ska iallafall tillbaka till stan på onsdag nästa vecka igen. Och hoppas på att svullnaden gått ner ännu mer.

Jag blir så jävla irriterad på den fantastiska sjukvård vi ska ha i detta land.

i söndags fastnade Athida med överläpps strängen mellan tänderna. Japp, ni hörde rätt.
Ringde 1177 för att rådfråga vad i ska göra för att kunna få bort den, den sitter helt fast.
Då skulle vi testa att smörja in munnen med matolja för att se om den kunde glida därifrån. Inget hände.
Vi kylde med glass först för att få ner svullnaden, men den satt fast.
På måndag morgon fick vi tandläkartid. Athida skrek som en tok, tandläkaren tittade in lite snabbt och såg att de är för mycket bakterier för att dom ens ska kunna göra något. Vi skulle tvätta med corsodyl 2 ggr per dag för att få bort bakterierna. Ett medel som är super starkt och luktar lika mycket. Inte det lättaste att tvätta i munnen på en 2 åring med vassa tänder. Men i försöker.
På måndag eftermiddag kom hög feber. 39-40 grader hela tiden.
Och med tanke på att munnen gjorde ont så åt hon inte heller. Och gör fortfarande inte. Och luktar så jävla ruttet i  hela munnen.

I tisdags började jag se att hon fått små små blåsor på tungan, och började komma prickar runt munnen. Ringde till sjuksyster på vår mottagning, men hon hade ingen aning om vad det var. Hon rådfrågade doktorn som sa att dom inget kunde göra förrutom remiss till barnakuten. Men vi avvaktade.

I onsdags rinde jag ingen för att få prata med doktorn själv. Athida har vägrat äta sen i söndags, och har blåsor/sår runt hela munnen och i munnen. I tisdags fick vi i henne 200 ml välling på hela dagen. Mindre än vad hon normalt slurpar i sig vid läggning. Och natten till onsdagen vaknade hon flera gånger och bara skrek ont i munnen.
Doktorn kunde inget göra, för de är förmodligen si och så och blaha och blaha.
Fick remiss in till barnakuten.

Doktorn på barnakuten sa först att nej då hon har inte fastnat med strängen, utan hon har förkylningsblåsor som har svällt hela tandköttet och gjort att det ser ut så. Så jag fick ju visa han att så här ska de inte se ut i en mun. Ungen lider och kan varken äta eller dricka. Vågen visade 10, 8 där. Vilket hon vägde i början på året med, så hon har alltså gått ner i vikt sedan i söndags utan mat. Doktorn skickade iväg lite prover och sen träffade vi han igen. Sänkan var 25, inte så super hög, och inge halsfluss. Vilket vi redan visste.
Han tittade i munnen igen och sa att ja strängen sitter nog fast. Nehe? Var ju inte de vi sagt hela tiden.
Aja, doktorn skickade hem oss. Finns inget dom kan göra, och inte heller någon medicin hon kan få.

Imorse vaknade hon upp med ännu mer sår runt munnen. Nu smörjer jag in med aloe vera gelly både runt och i munnen. För någon hjälp från sjukvården får vi ju inte.

Idag har hon druckit 100 välling, pepparpeppar. Hoppas verkligen hon kan äta lite mer idag. Om så bara välling men då får hon i sig alla vitaminer och allt. Hon ser ut som ett riktigt skelett just nu, bara knotor och ben som sticker ut överallt.

4 mars är det ju vår årsdag. Och igår var det 5 år tillsammans.
Vi lämnade Athida hos mamma/mormor och åkte in mot stan.
Vi gick runt på stan en stund och bestämde oss för att äta på Jensens.
Niclas tog någon sorts biff och jag kyckling.

Var riktigt mysigt att sitta och äta bara vi utan Athida. Vilket vi annars aldrig gör.
Vi kom på att sist vi var ute och åt var på 2,5 års dagen, när vi väntade Athida.
Så det var ett tag sen.

Efter middagen åkte vi förbi svärfar en sväng och sa hej för att sen åka hem och mysa ner oss i soffan.
Då kollade vi på två bigbrother avsnitt och sen i säng.
Vaknade dock flera gånger och tittade om hon låg i sängen och varför inte babyvakten reagerat ;D
Men inte då, hon sov ju hos mormor och hade de bra.

vid halv 10 vaknade vi till slut. Var ju typ hundra år sen man sov så länge, haha.