Förlossningsberättelse.
På förmiddagen var jag hos barnmorskan. Fick en hinnsvepning och en avslappningsnål i pannan för att kunna slappa av en stund. Var öppen ca 2 cm. Kom hem och allt var som vanligt. Drack lite basilikate och satt på yogabollen.
Vid 20 tiden gick jag och lade mig på spikmattan en stund, första gången jag ens testar den. Låg en halvtimme kanske och skulle sen resa mig och gå på toa. Kändes lite konstigt i magen och han precis komma in på toaletten när de knäppte till och de började rinna vatten. Han få under handen och ropade till Niclas att vattnet gick.
Kom inte massor, utan kanske två nävar, satte mig på toaletten och kissade och de rann lite till.
Ringde till förlossningen som ville att vi skulle avvakta en timme för att se om de kom värkar och sedan ringa tillbaka.
Inget hände, och de fortsatte sipra lite lite vatten. Precis som med Athida.
Ringde in till förlossningen igen, och de ville att vi skulle komma in på kontroll, för att se om de var vattenavgång eller inte.
Vid 22,30 åkte vi in. Mamma kom hit och var här med Athida medans hon sov.
Kom in till förlossningen, fick rum 1. Sattes ctg remsa, de kollade bindan men kunde inte fastställa om de var vatten eller rikliga flytningar. Även om jag visste. De tog prov för att se, topsade in i tappen, sen vänta 10 minuter för att se vad de sade. Och de var vattenavgång. Precis som vi sade.
Vid kl 00:30 kom barnmorskan in och sa att eftersom de var vattnet, får vi välja och ligga kvar eller åka hem och återkomma kl 8 på morgonen för igångsättning.
Redan tänkte vi, med Athida tog de 48 timmar från vattenavgång till igångsättning. Och nu skulle de ta 6 timmar.
Vi valde att åka hem. Men var hungriga som bara den och tänkte att mat kommer behövas. Så vi åkte förbi mcdonalds och åt och sen hem och lade oss. En natt som var lång. Vaknade flera gången och kollade klockan men inga värkar.
Torsdag 12/1
Klockan ringde vid 7. Packade iordning det sista och berättade för Athida att vi skulle åka till sjukhuset så bebisen kunde få komma ut. Kan säga att de var en överlycklig och energisk tjej som inte kunde sitta still här hemma. Någon som såg fram emot att få ett syskon.
Vid 8 kom vi till förlossningen. Kopplades ctg i 45 minuter. Allt såg bra ut, inga direkta värkar. Fick invänta läkare för undersökning för att se vilken igångsättning som skulle bli.
Läkarteamet kom, både AT-läkare och operationsläkare undersökte. En student som klämde på magen. Bebis fixerad, tappen mjukare, men fortfarande lite bakåt. Öppen ca 3 cm.
De frågade om vi ville ha igångsättning eller invänta värkar, ifall de kommer igång. Men vi sa att vi lika bra kunde bli igångsatta, för skulle vi komma hem utan bebis skulle Athida bli tokig.
Läkarna tyckte att Syntocinondropp skulle bli bäst. Samma som med Athida.
Niclas och jag gick till cafeterian och köpte frukost, som vi sedan åt på vårt rum. Vi fick rum 6 denna gång. Vart lite besviken att de inte fanns toalett på rummet. Men de fick ju funka ändå.
Vid 10 kom barnmorskan och satte pvk och koppade dropp. De startade på 7 ml i timmen.
Började känna av sammandragningar, men inte mer än så. Hela tiden var ctg kopplat för att ha full koll på hur bebisen skulle reagera på syntocinonet.
Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och höjde droppet, och de vart då starkare och starkare värkar.
Vid 13 tiden uppdaterade jag i en av mina grupper på fb att droppet nu låg på 60 ml i timmen, och att de kändes betydligt mer nu.
Vid 14 tiden började vi gå fram och tillbaka i korridoren, värkarna kom med 2 minuter imellan och nu andades jag igenom dem. Nya skiftet med barnmorska och undersköterska kom. Barnmorskan kopplade på ett pencillin dropp, eftersom de förmodligen skulle ta mer än 18 timmar från vattenavgång tills bebisen var ute.
Bad om att få gå bada, vilket jag inte fick eftersom jag tillhör "riskförlossning" eftersom jag är en igångsättning och ctg måste vara kopplat. Kunde på sin höjd på duscha i 10 minuter om jag var snabb, vilket jag inte ville stressa med.
Kopplade på tensen på framsidan, för det var där värkarna satt och gjorde riktigt ont nu. Höjde tensen i varje värk och sänkte den direkt efter. Nackdel med tens på framsidan är att den stör ctgn och bebis kan bli stressad.
Och hjärtljuden försvann ofta, så barnmorskan ville sätta en skalpelektrod, även om vi ville undvika de.
Men den sattes och allt var under kontroll. Valde även att ta lustgas.
Den kopplades på ganska svagt men tog udden av de värsta samtidigt som jag såg repet med knuten på att snart är värken slut och bebisen kommer längre ner.
Vid 6 cm öppen ville jag gå på toaletten och kissa men de fick jag inte. För snart skulle nog bebisen vara här trodde barnmorskan. Värkarna gjorde ruskigt ont och bad att dom höjde lustgasen ännu mer.
Hon höjde, och ju djupare jag sög i mig desto mer borta kände jag mig. Allt lät konstigt i rummet, och samtidigt var allt långt borta. Satt och skrattade åt Niclas som inte fattade någonting alls.
Började känna trycket runt 17 tiden, och sa åt Niclas att de skulle vara coolt om bebisen kom 17,37 som Athida gjorde.
Och sa även åt barnmorskan att vi måste skynda oss, för bebisen måste födas snart för vi måste ringa hem till Athida och säga att hon fått ett syskon innan hon ska sova. Och barnmorskan bara skrattade och sa vi får väl se.
Krystvärkarna började komma, lade undan lustgasen och tensen var redan bortkopplad.
Fick de enorma "jag bajsar på mig" trycket och sa att jag dör nu och jag kommer bajsa på mig på en gång. Och barnmorskan svarade bara då gör du de, det är ingen fara om de kommer lite bajs.
Krystade för fullt, enligt journalen startade krystvärkarna 17:45. Gick fort enligt Niclas, ca 2-3 krystvärkar. Och de enorma trycker när halva huvudet är ute är hemskt, det känns verkligen som man spricker från topp till tå.
Jag valde att sitta i gynställning, med Athida låg jag på sidan, men de funkade inte nu, gjorde ännu mer ont.
Bebisen kom ut farande i en hiskelig fart kl 17:53, Niclas sa att barnmorskan knappt han fånga. Bebisen låg kvar hos barnmorskan några minuter för att navelsträngen skulle pulsera klart och vi få en senavnavling.
Jag grät som ett litet barn, vår bebis var ute. Vår underbara son!
Fick upp vår pojk på magen en liten stund 7 minuter efter att han kom ut kom moderkakan, strängen var relativt kort. Men fint pulserad och slapp när det sattes peang och Niclas fick klippa den.
Jag behövdes inte broderas ihop något alls, och vi fick armband. Bebis 72 vart han i Västerås för detta år.
Undersköteskan och barnmorskan gick ut så vi fick vara ensamma, bebisen ammades och vi mös. De kom in med den goda fikabrickan. Förra förlossnigen var jag för dålig och kunde inte äta. Men nu var mackorna underbara. Så goda.
Barnmorskan kom in och vägde och mätte. 52 cm lång, 3785 gram och huvudmått på 36 cm.
Hon undrade även om vi gått över tiden länge för att han var ganska torr, fanns inte direkt fosterfett på han eller något. Så fötterna och händerna var väldigt torra.
Vid 19.30 tiden var det dags för mig att gå på toaletten. Åkte rullstol ut, och bad om hjälp just för att de var just vid toabesöket jag svimmade med Athida. Kissade på en gång, och smärtan. Aj jäklar vad de svider. Tvättade av mig och på med "ny blöja". Vid 20.00 var vi uppe på BB.
Vi fick ett familjerum, utan tv. Så de var tur vi hade datorn med oss.
Vart klämd på magen några gånger extra för att se så livmodern verkligen drog ihop sig den här gången. Vilket den gjorde fint. Gick på toaletten en gång till och sen bara mös vi. Lillen bodde vid bröstet och eftervärkarna kändes som hugg varje sugtag.
Men åh så underbar han är. Hög på känslor så var de omöjligt att sova. Och jag har väldigt svårt för att lägga ner honom i "skyltfönstret". Baljan alltså. Så han låg emellan oss och sov. Och så vacker, och otroligt lik Athida.
Förlossningsjournal
Enligt journalen vart jag inskriven 9:15, vilket är helt fel. Då hade vi inte ens åkt från ramnäs än. För när klockan var 10 satt vi fortfarande i mcdonalds kön och väntade på min frukost. När jag kom in på förlossningen var klockan 10:15. Så vart dom fått nio ifrån har vi ingen aning om.
9:15 (10:15) Yttre palpation: huvudläge, fixerad i bäckeningången. Cervix utplånad, modermunnen öppen 5 cm. CTG sätts, flj:140 slag per minut, fosterljud normala.
11:30 PVK sättes. Basttest tages. Bensyl PC ges eftersom patienten har en långvarig vattenavgång. Flj avlyssnas till 130 sl/min
13:15 Syntocinon 10E/1000 7ml/t kopplas i värkförstärkande syfte.
14:35 Flj, basalfrekvens 130 sl/min. Vill nu prova lustgas. Får lustgas/syrgas 50/50
16:21 Pat. önskar EDA
16:30 Pat har krystkänsla. EDA avbeställs. Mm retaherad. Ffd huvud vid spinae.
17:00 Pat börjar krysta.
17:37 En flicka föds i framstupa kronbjudning. Apgar 9-10-10
17:44 Placenta och hinnor utkrystas fullständigt. Blödning 300 ml. Bristning i vagina sys med 2 enstaka inre i polysorb. Livmodern väl sammandragen.
18:01 Syntocinon avslutas.
19:30 Försöker gå upp och kissa, men blöder koagler och svimmar. Hinner kissa.
20:20 Totaltblödning 300+500 ml. Uterus väl sammandragen.
20:21 Pateienten flyttas till avd förl till avd 86.
20:35 Inskrivning på avd 86. Pat har ett Ringer samt ett sytocinon dropp som pågår.
23:11 Läkaranteckning: Blir kallad till avd då pat har uttalat ont i magen. Intervallkaraktär. Har blött 800 ml på förlossningen och har nu blött till ytterligare. Har ett pågående sytocinon dropp. Uterus palp strax ovanför navelplan, välkotraherad. BT 120/80, p 97. Kap Hb 104.
Inj Morfin 2 mg iv som smärtlindring. Syntocionon dropp har tagit slut. KAD sättes. Får T Cytotec 4 st rectalt. Mår sedan avsevärt bättre.
23:33 Pat blek. Bltr 80 Tippar pat. Kopplar 1000 ml Ringer ac. Ingen blödning vaginalt. Kontaktar gynjouren som kommer Ord 500 ml Macrodex. Får 20 ml Promiten innan.
00:30 Pat flyttas från avd 86 till förl avd
00:35 kommer ner p.g.a buksmärtor och bltrfall. Bltr nu 115/70. Får 1 mg morfin i.v i 2 omgångar med 5 min intervall. Uterus masseras och det kommer ut 600 mg blodkoagler. Bltr 120/70. Uterus nu väl kontraherad nedom naveln. Bltr 120/65
00:41 2 enheter blod beställs.
03:35 Sovit en stund. uterus väl kontraherad mellan naveln och symsysen. Ingen vaginal blödning. Bltr 115/60 kapillärt hb 72. Dr Jansson informeras, ordinerar blodstatus kl 07:00. Får gå till bb.
05:05 Pat flyttas från avd Förl Avd till avd 86.
Sen är de flera sidor till om alla prover på bb. Men det orkar jag inte skriva. Detta var alltså vad som hände under förlossningen och närmaste tiden efter.
Det som är mest konstigt är att de klockan 18 står att mitt syntocionon dropp avslutas. Men när jag kommer till avd 86 klockan halv nio har jag ett pågående syntocinondropp. Och först vid 23:11 tar mitt syntocinon dropp slut. Så alltså "glömde" förlossninges personalen att stänga av droppet. För jag fick ingen ny påse med just det droppet. Och syntocion är ett dropp som drar ihop livmodern och som hjälper värkarna på traven, och det var därför jag hade sådana eftervärkar och sån smärta efter förlossningen. Så frågan är ju vems fel det är att det vart så här igenltigen? Förlossningspersonalen eller bb personalen. Jag tror på förlossnings. Så enligt journalen förlorade jag totalt 800 ml+600 i kogulerat blod, men fick 1500 ml dagen efter. Och personalen på bb sa till mig att jag förlorat 2000 ml. Så ska ringa min BM jag hade och gå igenom detta igen nu när jag läst igenom hela journalen ensam och punkt för punkt.
Förlossningsberättelse
Förlossningsberättelse. Vart lite långt.
Fredagen den 2/1 klockan 07:37 vaknade jag av att de kändes blött mellan benen och ner mot lakanet, tänkte först att de måste vart lite rester från färdknäppen kvällen innan, men gick på toa och tvättade av mig och tillbaka i sängen. Efter en stund rann de till ännu mer så jag satte mig i sängen och kände då hur de sipprade. Gick då på toa ytterligare en gång och såg att de var slem blandat och vattnigt. Gissade direkt på att de var slemproppen. Tog på en binda och gick och lade mig igen, men kunde inte somna om, tänkte att om vattnet gått nu måste de vara ganska nära tills det är dags för lilltösen att komma ut. Fast jag hade inga värkar alls.
Ringde in till förlossningen och fick komma in på kontroll. CTGn var bra och fick tid nästkommande dag klockan tio. På lördagen alltså. Men under natten till lördagen fick jag lite värkar, kom med några minuters mellanrum, men innan morgonen hade kommit så hade allt avtagit. In på ny kontroll, CTGn var bra den nu med, så fick tid för kontroll på söndagen igen, och då skulle de även bli en igångsättning om inget skedde.
Natten mot söndag hade jag en del verkar, inga direkt regelbundna. Utan kom med 8-4 minuters mellanrum. Så ringde in till förlossningen vid halv tre på natten, men det yckte jag skulle stanna hemma ett tag till om jag klarade de. Satte på en film och kunde somna till slut med värmeflaskor mot magen.
På söndag morgon åkte vi in mot förlossningen med all packning, i tron att jag skulle bli igångsatt. Men i bilen hade jag värkar med 4 minuters mellanrum. Helt regelbundna.
Kom fram och fick komma in i en förlossningssal på en gång när de såg vilka värkar jag hade, och nu kollade de hur mycket öppen jag var. Trodde de skulle säga en centimeter, men hon sa fem. Äntligen lite som har hänt. När klockan var runt tolv hade jag fortfarande inte öppnat mig något mer så de satte i värkstrimulerande dropp så de skulle hända något. Men när klockan var tre hade jag bara öppnat mig en centimeter till så jag sa åt dom att höja droppet. Och det gjorde dom, till det dubbla. Nu började det göra lite ont, värkarna kom tätt och varannan gjorde super ont. Bad om att få lustgas, så de kopplade in den på 50/50. Och det hjälpte ganska bra i de små värkarna, men när de större och ondare kom gjorde det ont.
Bad till slut om att få EDA så barnmorskan ringde på en narkosläkare. Men under tiden hon ringde insåg jag att jag måste krysta och det är nu. Barnmorskan kom in och kände och sa helt riktigt. Och jag svarade i all hets det vet jag väl. Jag ska ju föda barn nu.
Så det var bara att slopa bedövningen och börja krysta. Klockan var nu runt 17:00. Krystade på bra i värkarna och var helt borta emellanåt. 17:37 kom Athida ut i v 39+0. Som en lila lång bebis började hon skrika för fullt på en gång. Fick upp henne på bröstet och tårarna sprutade. 17:44 krystade jag ut moderkakan, som var hel och fin. Och barnmorskan kände på livmodern som hade dragit ihop sig jätte fint. Vart sedan sydd invändigt med två stygn p.g.a en bristning.
Athida vägde 3300 gram och var 51 cm lång. Och med ett huvudomfång på 33.
Efter en stund ville jag gå på toaletten för att kissa, så fick hjälp upp och satte mig på toan, det ända jag hör då är sploch och hör hur de ramlar ner flera stora blodklumpar i toaletten.
Det nästa jag vet är att jag blir upplyft från golvet och i huvudet hade jag massor av konstiga tankar, vad det var nu minns jag inte. Men vet ett tag inte vart jag är.
Blir lagd i sängen och nerfälld med huvudet, för blodtrycket var lågt efter att jag svimmat.
Fick sedan in ibumetin och alvedon för eftervärkarna som gjorde bedrövligt ont. Och fick sedan vätskeersättning och sammandragande dropp.
Vart sedan uppkörd till avdelning 86. Eftersom att jag svimmat fick vi inte komma till familje bb. Har ingen aning om vad klockan är, men har sådana eftervärkar att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. En sköterska kom in och såg vilka eftervärkar jag hade och kopplade att något var fel, eftervärkarna kom med max 4 minuters intervall, och gjorde mer ont än de vanliga värkarna. I och med att jag hade så här kunde jag inte ha Athida, utan Niclas och mamma fick ta hand om henne.
Det sammandragande droppet droppade på för fullt, vilket sköterskan sänkte i tron att de skulle mildras, vilket det inte gjorde, utan jag hade så ont att jag skrek rätt ut emellanåt. Och då var jag ändå helt tyst under hela förlossningen i stort sett.
Fick 2 mg morfin och vart helt borta, kände mig som förlamad. Men direkt när de tog på magen gjorde de ont i alla fall. Fler och fler läkare kom för att kunna se vad som var fel. Men ingen verkade ha någon direkt aning från början. Nu kopplade man även in kateter. Blodtrycket sjönk till strax under 80, vilket resulterade att jag fick som krampaktiga frysning anfall. Låg och skakade i sängen och kunde inte sluta. Frös som bara den, och hur många filtar jag än fick blev det inte bättre. Efter varje tryck på magen sa rann de massvis med blod ur mig. Enligt sköterskorna förlorade jag cirka två liter blod. Vilket resulterade i att mitt hb värde sjönk ner till 72.
Vart nerkörd till förlossningen igen för att de skulle kunna göra en gynundersökning. Och med tanke på hur ont jag hade, och hur öm man är efter en förlossning var det inget att se fram emot.
Fick 2 mg morfin till, och det hjälpte knappt. En barnmorska tryckte allt hon kunde på magen och ut flög det ordagrant 600 gram med levrat blod. Läkaren började göra gynundersökningen men kunde inte se något konstigt, livmodern hade dragit ihop sig som den skulle. Magen var så öm, och ingen bedövning hjälpte alls. Fick ligga kvar i förlossningssalen och var femtonde minut kom barnmorskan in och klämde på magen. Hade vi det här laget knappt kunnat försöka amma Athida för varje tag hon sög högg som knivar i livmodern. Men hon fick ligga bredvid mig så gott det gick. Efter några klämningar på magen började blodet ta slut. För de som kom ut var sådant som lagt sig i ett veck i slidväggen. När klockan var runt sex på morgonen fick jag åka upp till avdelning 86 igen. Och där konstaterade man att jag var för dålig för att kunna ligga kvar ensam, trots att det är en avdelning för mammor enbart. Niclas fick alltså ligga kvar och ta allt ansvar att det gick bra med Athida. Och innan Athida kom hade Niclas aldrig burit en bebis. Och så duktig som han är med henne, det gör mig helt lycklig. Han är en pappa ut i fingerspetsarna.
När klockan var runt halv åtta på måndag morgon åkte mamma hem, och jag, Niclas och Athida vart kvar. Jag kunde inte röra mig, kunde varken sitta, stå eller ens tänka tanken på att gå. Fick smärtstillande konstant.
På måndags eftermiddagen var jag tvungen att försöka gå, och de tog både personal och tid att ens kunna få upp mig ur sängen. När jag reste mig upp kändes det som jag skulle föda igen, ur ramlar en klump stor som en potatis, var bara tvätta och sedan tillbaka till sängen. Niclas fick hämta allt som behövdes. Fick fortfarande alvedon och ibumetin var fjärde timme.
Efter trycket på magen när allt de levrade blodet kom ut kändes allt mycket bättre, även om jag hade ont. Fick även två påsar med blod p.g.a hb värdet.
Kunde nu amma Athida lite mer, även om sammandragningarna gjorde ont så var det ett måste. Barnet behövde mat. Och flaskan var inte ens en tanke.
På tisdagen tyckte sköterskan att katetern skulle kopplas bort för att jag skulle kunna komma upp ur sängen mer, tarmarna behövde börja arbeta och hitta tillbaka till sin plats i magen.
Fick duscha, och de var första duschen sedan förlossningen, var underbart att få tvätta av sig alla gamla blodrester och allt svett. Kände mig verkligen som en ny människa efteråt. Fick katetern bortkopplad och urineringarna fungerade som de skulle, och kunde nu börja gå mer och mer själv. Niclas vart hemskickad p.g.a jag var så pass bra jämfört med igår. Och att det var många mammor på ingång. Och kvar ligger jag, och har ingen aning om när vi blir utskrivna.
Kommer inte ihåg allt som hände efter förlossningen, utan får se när journalen kommer efter återbesöket hos ordinarie barnmorska vad som egentligen hände.
Skulle gärna föda barn igen, för den smärtan var inte ens hälften så jämförbar med hur jag mådde efteråt.
