Onsdag den 11/1
På förmiddagen var jag hos barnmorskan. Fick en hinnsvepning och en avslappningsnål i pannan för att kunna slappa av en stund. Var öppen ca 2 cm. Kom hem och allt var som vanligt. Drack lite basilikate och satt på yogabollen.
Vid 20 tiden gick jag och lade mig på spikmattan en stund, första gången jag ens testar den. Låg en halvtimme kanske och skulle sen resa mig och gå på toa. Kändes lite konstigt i magen och han precis komma in på toaletten när de knäppte till och de började rinna vatten. Han få under handen och ropade till Niclas att vattnet gick.
Kom inte massor, utan kanske två nävar, satte mig på toaletten och kissade och de rann lite till.

Ringde till förlossningen som ville att vi skulle avvakta en timme för att se om de kom värkar och sedan ringa tillbaka.
Inget hände, och de fortsatte sipra lite lite vatten. Precis som med Athida.

Ringde in till förlossningen igen, och de ville att vi skulle komma in på kontroll, för att se om de var vattenavgång eller inte.
Vid 22,30 åkte vi in. Mamma kom hit och var här med Athida medans hon sov.
Kom in till förlossningen, fick rum 1. Sattes ctg remsa, de kollade bindan men kunde inte fastställa om de var vatten eller rikliga flytningar. Även om jag visste. De tog prov för att se, topsade in i tappen, sen vänta 10 minuter för att se vad de sade. Och de var vattenavgång. Precis som vi sade.

Vid kl 00:30 kom barnmorskan in och sa att eftersom de var vattnet, får vi välja och ligga kvar eller åka hem och återkomma kl 8 på morgonen för igångsättning.
Redan tänkte vi, med Athida tog de 48 timmar från vattenavgång till igångsättning. Och nu skulle de ta 6 timmar.
Vi valde att åka hem. Men var hungriga som bara den och tänkte att mat kommer behövas. Så vi åkte förbi mcdonalds och åt och sen hem och lade oss. En natt som var lång. Vaknade flera gången och kollade klockan men inga värkar.

Torsdag 12/1
Klockan ringde vid 7. Packade iordning det sista och berättade för Athida att vi skulle åka till sjukhuset så bebisen kunde få komma ut. Kan säga att de var en överlycklig och energisk tjej som inte kunde sitta still här hemma. Någon som såg fram emot att få ett syskon.

Vid 8 kom vi till förlossningen. Kopplades ctg i 45 minuter. Allt såg bra ut, inga direkta värkar. Fick invänta läkare för undersökning för att se vilken igångsättning som skulle bli.
Läkarteamet kom, både AT-läkare och operationsläkare undersökte. En student som klämde på magen. Bebis fixerad, tappen mjukare, men fortfarande lite bakåt. Öppen ca 3 cm.
De frågade om vi ville ha igångsättning eller invänta värkar, ifall de kommer igång. Men vi sa att vi lika bra kunde bli igångsatta, för skulle vi komma hem utan bebis skulle Athida bli tokig.
Läkarna tyckte att Syntocinondropp skulle bli bäst. Samma som med Athida.

Niclas och jag gick till cafeterian och köpte frukost, som vi sedan åt på vårt rum. Vi fick rum 6 denna gång. Vart lite besviken att de inte fanns toalett på rummet. Men de fick ju funka ändå.

Vid 10 kom barnmorskan och satte pvk och koppade dropp. De startade på 7 ml i timmen.
Började känna av sammandragningar, men inte mer än så. Hela tiden var ctg kopplat för att ha full koll på hur bebisen skulle reagera på syntocinonet.
Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och höjde droppet, och de vart då starkare och starkare värkar.
Vid 13 tiden uppdaterade jag i en av mina grupper på fb att droppet nu låg på 60 ml i timmen, och att de kändes betydligt mer nu.
Vid 14 tiden började vi gå fram och tillbaka i korridoren, värkarna kom med 2 minuter imellan och nu andades jag igenom dem. Nya skiftet med barnmorska och undersköterska kom. Barnmorskan kopplade på ett pencillin dropp, eftersom de förmodligen skulle ta mer än 18 timmar från vattenavgång tills bebisen var ute.

Bad om att få gå bada, vilket jag inte fick eftersom jag tillhör "riskförlossning" eftersom jag är en igångsättning och ctg måste vara kopplat. Kunde på sin höjd på duscha i 10 minuter om jag var snabb, vilket jag inte ville stressa med.

Kopplade på tensen på framsidan, för det var där värkarna satt och gjorde riktigt ont nu. Höjde tensen i varje värk och sänkte den direkt efter. Nackdel med tens på framsidan är att den stör ctgn och bebis kan bli stressad.
Och hjärtljuden försvann ofta, så barnmorskan ville sätta en skalpelektrod, även om vi ville undvika de.
Men den sattes och allt var under kontroll. Valde även att ta lustgas.
Den kopplades på ganska svagt men tog udden av de värsta samtidigt som jag såg repet med knuten på att snart är värken slut och bebisen kommer längre ner.

Vid 6 cm öppen ville jag gå på toaletten och kissa men de fick jag inte. För snart skulle nog bebisen vara här trodde barnmorskan. Värkarna gjorde ruskigt ont och bad att dom höjde lustgasen ännu mer.
Hon höjde, och ju djupare jag sög i mig desto mer borta kände jag mig. Allt lät konstigt i rummet, och samtidigt var allt långt borta. Satt och skrattade åt Niclas som inte fattade någonting alls.

Började känna trycket runt 17 tiden, och sa åt Niclas att de skulle vara coolt om bebisen kom 17,37 som Athida gjorde.
Och sa även åt barnmorskan att vi måste skynda oss, för bebisen måste födas snart för vi måste ringa hem till Athida och säga att hon fått ett syskon innan hon ska sova. Och barnmorskan bara skrattade och sa vi får väl se.

Krystvärkarna började komma, lade undan lustgasen och tensen var redan bortkopplad.
Fick de enorma "jag bajsar på mig" trycket och sa att jag dör nu och jag kommer bajsa på mig på en gång. Och barnmorskan svarade bara då gör du de, det är ingen fara om de kommer lite bajs.

Krystade för fullt, enligt journalen startade krystvärkarna 17:45. Gick fort enligt Niclas, ca 2-3 krystvärkar. Och de enorma trycker när halva huvudet är ute är hemskt, det känns verkligen som man spricker från topp till tå.
Jag valde att sitta i gynställning, med Athida låg jag på sidan, men de funkade inte nu, gjorde ännu mer ont.

Bebisen kom ut farande i en hiskelig fart kl 17:53, Niclas sa att barnmorskan knappt han fånga. Bebisen låg kvar hos barnmorskan några minuter för att navelsträngen skulle pulsera klart och vi få en senavnavling.
Jag grät som ett litet barn, vår bebis var ute. Vår underbara son!

Fick upp vår pojk på magen en liten stund 7 minuter efter att han kom ut kom moderkakan, strängen var relativt kort. Men fint pulserad och slapp när det sattes peang och Niclas fick klippa den.

Jag behövdes inte broderas ihop något alls, och vi fick armband. Bebis 72 vart han i Västerås för detta år.
Undersköteskan och barnmorskan gick ut så vi fick vara ensamma, bebisen ammades och vi mös. De kom in med den goda fikabrickan. Förra förlossnigen var jag för dålig och kunde inte äta. Men nu var mackorna underbara. Så goda.

Barnmorskan kom in och vägde och mätte. 52 cm lång, 3785 gram och huvudmått på 36 cm.
Hon undrade även om vi gått över tiden länge för att han var ganska torr, fanns inte direkt fosterfett på han eller något. Så fötterna och händerna var väldigt torra.

Vid 19.30 tiden var det dags för mig att gå på toaletten. Åkte rullstol ut, och bad om hjälp just för att de var just vid toabesöket jag svimmade med Athida. Kissade på en gång, och smärtan. Aj jäklar vad de svider. Tvättade av mig och på med "ny blöja". Vid 20.00 var vi uppe på BB.

Vi fick ett familjerum, utan tv. Så de var tur vi hade datorn med oss.
Vart klämd på magen några gånger extra för att se så livmodern verkligen drog ihop sig den här gången. Vilket den gjorde fint. Gick på toaletten en gång till och sen bara mös vi. Lillen bodde vid bröstet och eftervärkarna kändes som hugg varje sugtag.

Men åh så underbar han är. Hög på känslor så var de omöjligt att sova. Och jag har väldigt svårt för att lägga ner honom i "skyltfönstret". Baljan alltså. Så han låg emellan oss och sov. Och så vacker, och otroligt lik Athida.