När Athida föddes var Niclas hemma i 15 dagar. Sedan ryckte han in i lumpen. Så från att Athida var två veckor var det jag som hade 100% ansvar för henne. Niclas var ju inte hemma, och ibland låg han inne i två veckor i sträck och ibland i fem dagar. Väldigt varierande första månaderna.
Det var lätt match alla gånger, men det fanns inget alternativ.

När Niclas muckade 7 december var Athida 11 månader. Hon visste givetvis vem som var pappa och vem som var mamma. Niclas kom hem och kunde utan problem åka iväg med sina vänner och festa eller vad dom nu gjorde. Ingen som sa något om de. Var helt okej från min sida med, man behöver få vara "sig själv" emellan åt.

Sedan Athida föddes har jag sovit ifrån henne fem nätter. Två av dom spenderades på sjukhus, två i Virsbo och en på båten när hon sov med sin mormor.
Trots att jag spenderat två nätter, alltså 48 timmar ifrån henne för att jag har varit och roat mig och bara varit Natta så får jag höra skit om de. Jag har tydligen blivit fjortis enligt min familj. Det är dock inte Niclas som klagar på att jag är borta. Utan han låter mig vara borta, för att på så vis samla nya krafter och orka vara en bra mamma åt Athida hela dagarna.

Och det blir ju inte bättre av att jag redan nästa helg ska iväg 24 timmar igen. Oj, Herregud. Tänk om Athida får men av att vara ensam med sin pappa?!
Jag förstår inte vad skillnaden är här riktigt. Niclas kan åka iväg en vecka i sträck och supa ner sig varenda dag, det är ingen som klagar på de förrutom jag. Men när jag är borta två dagar från Athida låter de som de är katastrof. Vad är det som gör att det är mer acceptablelt för en pappa att vara borta och festa än för en mamma?

Athida ammar bara på morgonen nu, någon enstaka gång på dagen. Men får hon inte amma är det ingen katastrof, hon kan äta frukost. Amningen är inget hon livnär sig på. Så blir hon utan en morgon för att jag inte är hemma är de inge mer med de än att de är jag som känner de i brösten.

Så jag förstår inte. Låt mig vara den mamma jag är. Jag är mamma resten av livet 24/7. Om jag då väljer att vara ifrån Athida några timmar då och då så är det mitt val. Athida har en pappa.
Och det är inte så att jag super ner mig och inte vet vad jag gör. Jag har det under kontroll och ringer hem och smsar flera gånger. Skulle något hända tar jag mig givetvis hem!!

Igår kom Camilla hit. Och varje gång vi träffas, vare sig Athida är med eller inte känns de som man går på högstadiet igen. När Athida somnade drack vi lite vindrinkar och hade de allmänt trevligt.
Snackade nog till halv 1 inatt. Låg och pratade i sängen och bara fnittrade.

Det är helt sjukt. Camilla och jag lärde känna varann när vi började 7:an. Typ si så där 7-8 år sen. Och även om vår vänskap har varit upp och ner, och de kan ha gått månader som vi inte träffats eller knappt pratat med varandra. Men när vi väl träffas är de som att de var igår vi sågs. Och de blir aldrig så där pinsamt och tyst som de annars lätt blir.

Camilla är nog den person som jag verkligen kan berätta allt för. Spelar ingen roll hur sjukt eller konstigt någonting är. För hon förstår alltid. Så underbart med en sån vän! På riktigt! ♥

Vi bestämde tidigare att Niclas skulle vara hemma med Athida från fredag till lördag, för då skulle jag till Virsbo och grilla och dricka alkoholhaltigadrycker.
Kvällen i Virsbo var toppen, hur skönt som helst och vara "bara Natta". Annars känns de som jag bara är Mamma Natta. Nå väl, kvällen var super med trevligt folk.

I lördags skulle jag ha åkt hem, super bakis. Men eftersom allt gick toppen hemma för Niclas och Athida så frågade jag om jag kunde stanna en natt till. Absolut fick jag de. Var i valet och kvalet, vet ju liksom att de är bra för oss alla tre, för Athida och bara vara med pappa, för mig att få "vila" mig från Athida osv.
Aja, stanna en natt till, och vi gick på alkholen igen. Shiiit, en tvådagars för mig =D

Och inatt har jag inte sovit många blundar, var för varmt, för snurrigt, för drygt osvosv.
Nu är jag iallafall hemma hos mina älsklingar, helt underbart att se dom båda två!
Och Athida kändes såååå stor på nå vis, även om hon alltid kommer vara min bebis!

Nå, helgen var toppen. Jag fick vara Natta, och jag gillade de skarpt. Att liksom duscha ensam, eller Camilla var ju där, men ingen som härjade, att kunna platta håret utan att man ska vara stressad, att få klä "uppsig" och sminka sig och få känna sig "fin" utan snorfläckar på kläderna!
Japp, jag fick mersmak. Synd bara att jag blir så sjukligt bakis. Och så länge Athida är med Niclas är jag inte ett dugg orolig, även om jag smsade och ringde hem typ 30 gånger denna helg ;D

Just såna här kvällar är så jävla sega. Athida sover, katterna sover, och Niclas är i stan.
Det är typ 35 grader varmt på övervåningen och man svettas ihjäl.
På tvn är de bara skit, inga bra program alls.
Precis sett på film. Men hur kul är de att göra de ensam? De suger!

Vill ha hem min karl nu!!!

Det är såååå varmt ute. Helt underbart fast svettigt :P

Athida lever i sin pool på dagarna typ. Helt galen i vatten, hoppas i från gräset ner i poolen och ligger och simmar och bara njuter. Uv-dräkten var ett bra köp detta år. Förra året användes knappt den dräkten. Men nu jäklar.

Idag har vi träffat Camilla, var in på cityfestivalen i hettan. Athida plaskade runt i parken vid ån och hade de trevligt. Och lika så jag och Camilla.

Imorgon ska vi nog till stranden om de blir lika hett. Får se vad Athida säger om de vattnet ;D