Blir helt galet hysterisk på mig själv!

Är sjukt trött konstant, vädret är knas, sol ena minuten och skit molning andra.
Jag bara plockar och plockar men det ser aldrig rent och fint ut för de. Känns fan som vi lever i ett soprum!
Athida gnäller konstant, allting är bara fel. Kan inte leka själv två sekunder, utan ska enbart sitta i knät och gräva mig i armhålan. Vilket bara de gör att jag blir ännu mer tokig, kan inte gå en meter utan att hon hänger efter. Vilket gör att jag blir ännu mer irriterad. Och de slutar med att jag bara räknar minuterna tills Niclas kommer hem så jag kan gå in på toa och stänga dörren typ.
Athidas temperament är inte att leka med heller, underbara 1½ års trotsen, plus några nya tänder på de!

Såna här dagar vill jag bara lägga mig ner under täcket och sova. Och hade jag inte haft barn hade jag gjort det med. Men nu går inte nu. Och jag ångrar inte på något sätt att jag har barn. Men som sagt, vissa dagar är bättre än andra. Och idag är det ingen bra dag alls.
 
Känns så elakt när jag själv tänker på att jag inte är någon bra mamma just nu som sitter på golvet med henne och leker timme efter timme. Men jag är så rutten så jag orkar tamefan inte de!
Och jag hoppas verkligen att de går över snart, vill inte må så här nu. Förhoppningsvis är de bara lingonveckan på intåg, och efter de blir de bra. Hoppas verkligen de. För nu skulle jag bara kunna sätta mig ner och grina, men de funkar inte nu. Måste dra på masken och se ut som den glada och positiva mamman!