Sedan Athida föddes har inte hon och jag varit ifrån varandra mer än 3 timmar. Kan låta riktigt töntigt i vissa personers öron, men i mina låter de fantastiskt. Jag har fått spendera så mycket tid med vår dotter, helt underbart. Och är väldigt glad att hon nu trots att hon är över 1 år kan vara hemma med mig och slippa förskola.
Men nu är de så att Athida ska snart vara ifrån mig en hel dag, i 16 timmar för att vara mer exakt.
Hon kommer undertiden vara hemma med Niclas, så jag vet att hon kommer ha det helt fantastiskt hemma med honom med, men de känns ändå så himla konstigt. Jag ska vara ifrån henne så många timmar.

Det är nämligen så att jag ska åka på konferensresa, med Föräldraföreningen. Vi har så otroligt mycket som behöver styras upp, och som ska gås igenom från föregående år. Så då slog vi slag i saken och beställde en resa, en dagskryssning. Så vi kommer kunna arbeta i fred med det vi ska arbeta med. Samt koppla av någon timme när de är klart.

Men som sagt, det känns väldigt konstigt. Tur att de inte är över natten, för då hade jag inte följt med på resan. 16 timmar räcker och blir över för ett bra tag. Och den kvällen vi kommer hem så hoppas jag att Athida sover i vår säng ;D