Imorse var vi uppe långt före tuppen för att åka mot Uppsala och Akademiska Barnsjukhuset.

Edwin somnade på vägen dit, och höll sig lugn hela resan. Han satt dock bak med mig eftersom Niclas körde. Kan ha inverkat lite.

 

När vi kom fram fick han klyx, emla på fötterna och sen bada och sen skulle han "sitta still" i knät på mig eller i spjälsängen. Eftersom han var rengjord inför operation fick han inte härja omkring som han brukar. Vid 8 kom läkaren, en utländsk läkare och jag förstod i stort sett inte ett ord av vad han sa. Han måste ha trott jag var döv när jag sa va hela tiden. Edwin fick lite lugnade och vid 8,20 började vi gå mot barnoperation. Var några på kö innan, sen fick jag och Edwin gå in. Endast en förälder fick följa med, och jag fick på mig förkläden och hårnät.

Kom in i operationssalen, och Edwin fick ligga på en varmbrits. De satte kanyl i ena foten, och i foten fick han även sömnmedel. Gick fort för han och somna och de riktigt brände bakom ögonlocken när jag skulle gå ur rummet.

 

Under tiden han opererades, ingreppet skulle ta ca 30 minuter. Var Niclas och köpte frukost. Vi ville inte äta när Edwin skulle se eftersom han var tvungen och vara fastande skulle han inte behöva se oss äta.

 

Sen efter vad som kändes som en evig väntan fick vi komma in på uppvaket. Edwin var jätte ledsen och ville inte alls bli väckt. Och eftersom han är sojaallergiker så hade han tydligen fått ett annat sömnmedel som var lite mer långverkande. Han hade dropp i foten, men fick komma upp och lägga sig i mitt knä medans Niclas gick tillbaka till avdelningen för att hämta hans mat. Och han somnade på en gång och låg och frös så han vart nerbäddad i knät och sov i över en timme. Sen var det dags för han och vakna, och uppvaket började bli fullt med barn.

Edwin vaknade till, drack en flaska neocate på en gång. Och var lite smådåsig och seg men vaknade till liv så vi vart hämtade för att gå tillbaka till avdelningen. Där de bara ville att han skulle kissa och se så han orkade röra på sig innan vi vart utskrivna.

 

Han lekte runt i lekrummet, fick kanylen borttagen och drack en massa vatten. Och när kisset kom vart vi utskrivna direkt. Väldigt snabbt och smidigt gick det.

I bilen hem sov han i stort sett hela vägen, vaknade till och var lite ledsen, men han kanske hade ont eller nått, de är ju svårt för oss veta.

 

2-3 veckor får vi vänta på biopsi svaret. Men allt hade sett fint ut vad de kunde se vad jag förstod av läkaren. Fortsätter med två påsar Movicol junior så länge så får vi se.

 

Vår lilla kämpe. Så glad och duktig mest hela tiden!Edwin