Inatt var det dags igen. 23:20 vaknade hon och bara skrek. Satte mig brevid sängen, men fick inte röra henne, då slogs hon bara. Ögonen helt öppna, och hon reagerade på tal.
Efter ett tag fick jag iallafall ha henne i knät, hon skrek fortfarande men inte lika intensivt.
Fick sitta i hennes säng med henne som ett klistermärke på mig, så nära, och fortfarande var hon helt uppriven och var jätte ledsen och tårarna rann.
Till slut ville hon ha lite välling, drack den sittandes i knät. Fick lägga ner henne på min arm i hennes säng en stund. Hon ville inte till vår säng, utan skulle vara i sin. Efter en timme kanske har ajg legat som en korv i hennes lilla växa säng, övertalade jag henne att komma till vår säng för min rygg gjorde så ont.

Det funkade, men inte somnade hon för de. Hon var tyst, men låg vaken och skulle ligga upp och ner och på mig och på niclas osv.

Är så ruskigt glad att jag inte jobbar just nu, för min kropp skulle aldrig klara av dessa nätter om jag inte fick sova på dagarna.