Igår medans jag och Athida var i stan ringde svärfar och frågade om vi fortfarande har problem med våra andar i huset. Och det har vi ju. Så han berättade att hans någon släkting kunde testa att driva iväg dom. För just nu var dom på begravning. Sagt och gjort, svärfar hämtade vår nyckel hemma hos mamma. Och sen gick dom mot oss.

Andeutdrivaren L kom inte ens in i hallen innan han möttes av en herre, i sovrummet nere bodde en herre till, och i köket en tjej i 30-års åldern, förmodligen hon som stannar köksklockan hela tiden. På övervåningen fanns det en herre i vårt rum, en i Athidas rum, och även en liten tjej där.
Så totalt drev han iväg se styckna andar.

Blir så fruktansvärt nyfiken på vilka dessa "människor" är och har varit.
Förmodligen blir Athidas sömn bättre nu, kändes även igår kväll att de var lugnt här hemma.
Brukar inte känna så annars.

Man märker även på Strumpan att hon är lugn. Annars fick hon alltid som springutbrott på kvällarna. Men nu kommer hon och lägger sig med oss och bara vilar.

Så nu håller vi tummarna att alla andar runt omkring oss ska hålla sig där dom är, och inte komma hem till oss mer.