Idag hade jag tid att träffa läkaren på specialist mödravården. För att diskutera ev fosterdignostik.
Pratade lite om att risken alltid finns, speciellt för DS.
Han undrade om de var något mer jag undrade över, om han kunde göra något. Så jag frågade om han kunde kolla nackspalten via ultraljud precis som han gjorde när jag väntade Athida.

Givetvis gjorde han det.
Var livrädd, tänk om de skulle varit dött. Men de fanns en liten minibebis som levde rövare och snurrade omkring.
Vart flyttad en dag som de såg ut nu, så bf nu var 9/1-12. Närmare Athidas bf som var 10/1.

Risken för missfall nu var väldigt liten sa han. Men givetvis kan de fortfarande hända.
Vilket vi absolut inte hoppas på. Hoppas ju på en bebis i januari.

2011-06-23