Hade väntat några dagar extra. Tänkte att det nog kommer snart.
Hade precis ätit levaxin i två veckor för konstaterad Hypotyreos.
Köpte ett digitalt test. Clearblue. Gravid kom upp på en gång, en liten stund senare kom det upp 2-3 veckor.
Vi var alltså gravida. Rädslan gånger tio kom.

Hade levaxinet börjat få ner värdena? Skulle de bli ett missfall igen?
Skulle kroppen klara det här?

11 maj ringde jag läkaren, kom på nya prover. Värdet hade gått ner.
Ringde även barnmorskan och fick tid för inskrivning som är den 9 juni.

Ringde även kvinnokliniken för att be om ett vaginalt ultraljud eftersom dom lovade oss det vid missfallet.
Men kärringen i luren säger att de lovar dom alla, men är absolut inget man får. Det säger dom bara för att "lugna" föräldrarna inför nästkommande graviditet.

Hittade iallafall en super mysig mottagning i stan som gjorde vaginala ultraljud.
Specialist mottagningen på Norra Källgatan.
Fick träffa överläkaren som undersökte, pratade lite om hypotyreosen, missfallet osv. Sen gjorde han vaginalt ultra. Jag vågade inte titta på skärmen så jag tittade på väggen mitt emot. Tills läkaren säger men titta här nu då.
Och direkt såg jag ett pickande hjärta. Som en liten svart böna med ett litet pickande hjärta.

Hittills såg allt bra ut.
Är idag i vecka 7+1 enligt VUL och 7+5 enligt barnmorskan.

I vecka 11-13 ska vi på KUB. Blodprov och ultraljud igen för att se ev fosteravvsikelser. Eftersom det finns Down syndrom i släkten.


Hoppas så innerligt att detta ska gå vägen. Att Athida ska få bli storesyster. Är som det ser ut enligt vul beräknad till 10 januari. Precis samma dag som med Athida. Hur coolt är inte det?