Den 18 december åkte vi med Sockan till veterinären. Han skulle få sin insomnande spruta. Det funkade inte längre med kissandet inne. Droppen var när han kissade ner hela Athidas lektält fullt med gosedjur. Kiss på nästan alla gosedjur, nallar hon fick när hon föddes, när hon fyllde 1 år osv. Men det går inte att spara, går inte att få bort kisslukten, var bara att kasta.

Ringde runt till 5 olika veterinärer, alla sa att de är svårt att få en katt som skvätter inne att sluta. Det fanns ju inga fel på honom enligt undersökningarna. Och han skvätte ju inte bara, han kissade floder. Och vi sa de, snart kommer han kissa ner soffan, sängarna eller nå annat dyrt som inte går att tvätta.

Han hade även ändrat hela sig på nå vis. Vi fick iallafall en tid på lördagmorgonen hos en veterinär i Skultuna. Jag och Niclas åkte dit så fick Athida vara hos mormor.
Kom in i undersökningsrummet, än så länge var de lugnt. Men tittade på Niclas och såg att han mådde skit för detta, tårarna rann på oss båda nu. Han fick sprutan, och sen låg han i våran famn tills han somnade. Han tittade på oss, och sen sov han. Vi bäddade ner han i buren med filt och sa farväl.

Vår första bebis, han var bara 8 veckor när vi fick honom. Men vi tänker på att han har det bättre nu, en katt som beter sig på de viset är inte helt hundra.

Hela vägen hem rann tårarna. Är tomt utan honom här hemma, men vi har ju Strumpan kvar. Som tur är.
Utan katt skulle de bli jobbigt.

Vila i frid älskade Sockan!