Niclas skickade sms igår att han kan ha otur, vilket innebär att de tar ytterligare en vecka innan han får komma hem. Tror aldrig de känts så jobbigt förrut han har varit borta i snart två veckor, och en vecka till orkar jag inte. Athida måste få träffa honom nu. Fy fan vad jag vill ha december nu och ha honom hemma med oss om kvällarna. Kunna dela både glädjen och sorgen med, och inte via sms och telefon.

Ikväll får vi reda på om han får komma hem nu eller inte. Sa åt honom att han faktiskt måste påpeka att han har en dotter hemma. Känns som man utnyttjar de, men alla befäl kaske tänker att alla kan vara där och slita istället för att vara ute och härja på permissionerna. Håller tummarna på att vi får sova tillsammans hela familjen inatt.

Kom hem nu älskling ♥