Torsdag redan, veckorna går så fort. Igår var det prick en månad tills Niclas muckar, de har fått datumet nu. 11 december alltså.

Var ner till mamma efter lunch, och skulle sedan lägga ut Athida att sova i vagnen. Och medans hon skulle somna passa jag på att kratta upp alla löv på mammas enormt stora gräsplätt på ca 3x3 meter. Medans jag står och krattar ser jag två av katterna i grannarnas hus. Ena är Nisse, Nettan och Bengans bebis. Sen ser jag en bil komma, och ser Nisse och Sixten som andra katten heter springa över vägen, och bilen tvärnitar och sen hör jag poff. Hör några barn säga han körde på katten. Släpper krattan och springer mot katten, och där ligger Nisse. Bankar på hos Nettan, och Pernilla kom ut. Sen hoppade jag över staketet och till Nisse, han låg och andades. Rann blod från huvudet. Klappade honom, och sen slutade han andas. Kändes skönt att veta att han inte var ensam när han dog. Och dom som körde bilen kom ju tillbaka och kollade hur de gick, och om dom kunde göra någonting. Men Nisse var ändå över 14 år. Det är ganska mycket för en katt. Pernilla kom ut med ett täcke som vi lindade in honom i. Lilla Nisse! Nu har han sällskap med Bamse och Fia-Lotta!

Kom och tänka på sen hur irriterad jag kan bli på katterna här hemma, när dom får sina ryck eller när dom bara springer i fötterna. Men jag skulle inte kunna tänka mig att komma hem utan att katterna sitter på döttmattan och väntar på oss. Dom är ju älskade även om jag morrar på dom ibland. Strumpan och Sockan ♥

Nej, nu ska jag bädda ner mig. Är helt slut! Godnatt!