Har som sagt legat inna på sjukan. Utan att fortfarande veta vad som är felet. Men så är sjukvården i detta land har jag konstaterat. Blododlingen har jag inte fått svar på än. Vilket innebär att jag fortfarande inte vet om jag smittar, eller vad jag har för något. Äter iallafall penicillin igen nu som förhoppningsvis tar bort alla infektioner i kroppen. Eftersom snabbsänkan var på över 200. Normalt är mellan 5-10.
Läkaren på akuten trodde först jag hade Hjärnhinneinflammation, så han ville ta ryggmärgsprov, men det lyckades inte riktigt, han stack två gånger men prickade bara kotorna, så han gav upp och ville se om blododligen ger svar på något först. Sen trodde även samma läkare att de kunde vara blodförgiftning. För de sa sjuksyster till mig att det troligen var.
Fick pencillin intravenöst tillsammans med vätskeerättning.

Fick som sagt bo på infektionskliniken i ett litet rum där patienter eller anhöriga inte fick lämna rummet för att ens prata med en sköterska, Nej. Anhörigafick komma in genom en egen dörr. Och innan varje måltid fick man en spritad servett som skulle rengöra händerna. Och sköterskorna kollade så man spritade händerna ordentligt innan maten.
Men de på avdelningen var verkligen snälla, såg till så Athida fick spjälsäng framskaffat, och kom ofta in och tittade till både mig och henne för att se att allt fungerade.

Överläkaren på infektion trodde sen att jag kunde ha lunginflammtion, men röntgen visade att så var inte fallet heller. Och har eller hade inte heller ont i lungorna, eller svårt att andas. Hade en lätt hosta. Inget som lunginflammation, för de har jag haft förr. Vart iallafall utskriven med ett pencillin där de står Mot Luftvägsinfektion.
Och jag har inte ens haft några som helst problem med luftvägarna, och ja jag vet att de kan höras på lungorna även om jag inte märker av de själv, men det har inte ens hörts något på lungorna enligt alla läkare.

Huvudvärken är kvar, inte precis lika illa som när vi åkte in till akuten. Men ont och yrslig är jag. Men är feberfri så kan bara säga tjoho. Men jag tror ändå på att jag har blodförgiftning. Har alla de "symptomerna" och att pencillinet jag fick intravenöst hjälpte mot det med. Så innan fredag borde sjukhuset ha hört av sig om mina provsvar. Annars är jag väl frisk då.

Athida har blivit super duktig på att vända sig nu, hela tiden. Men hon har inte riktigt kommit på varje gång hur man går från mage till rygg. Utan mer från rygg till mage. Hon är verkligen en ängel. Så snäll har hon varit nu när jag vart sjuk. Sovit extra mycket känns det som. Imorse vaknade hon inte förrän 8:30. Första gången på månader. Det var behövligt. Sen var hon ut på en promenad med mamma så jag fick duscha och vila en stund.
Niclas är i Bålsta nu, och kommer inte hem förrän om en vecka. Bara vänja sig med varannan vecka nu. Är iallafall skönt att han är hemma mer nu så han och Athida kan få ett annat band. Och det märks redan nu att hon är mer van med honom hemma, skrattar och pratar med han konstant. Och mer och mer lika varann blir dom med. Eller hon blir lik han kanske man ska skriva?

Oj, vart lång, får kompensera alla tommadagar. Orkar man inte läsa så skit i de. Skriver för min egen skull.
Saara, mejla mig? Så vi kan byta nummer och höras på tel?