För ett år sedan testade jag mig första gången med ett billiga tester graviditetstest. Det visade två sträck. Två sträck innebar att man var gravid. Jag var gravid enligt testet. Men kunde inte riktigt tro på de testet. Så under dagen tog jag ännu ett test, med mitt på dagen urin. Och även det var två sträck. Det kanske stämmer ändå tänkte jag. Dagen efter, alltså den 7 maj testade jag med CB digital, det stod gravid. Jag var gravid. Någonting växte i min mage.
Jag ville bara skrika ut att jag var gravid, men det gjorde jag ju givetvis inte. De första tolv veckorna var hemska, var livrädd för missfall. Och hade två blödningar. Men ändå fortsatte den starka lilla Ärta att växa. Och ut kom en underbar liten välskapt dotter. Vår dotter. Tänk, att något så äckligt som vittkladd, (inte är det mysigt enligt mig iallafall) kan tillsammans med ett litet litet ägg, skapa något så fantastiskt som ett levande foster, som utvecklas till ett barn, och sedan blir en helt självständig individ. Tycker livets början är så fantastiskt. Är det inte fler som tycker de?