För ett år sedan tog jag studenten. En dag som för mig innebar att jag inte längre behöver gå i skolan om jag inte vill. Men de vill jag. Ska tillbaka till skolan, förmodligen efter mammaledigheten.
Nå väl, studenten ska vara den bästa dagen i ens liv i stort sett sägs det. För mig var det ingen direkt speciell dag. Hade klarat mig utan flak och allt sådant. Hade nöjt mig med betygen och sen var det bra. Anledningen till att jag tycker så just nu kan vara för att jag var nykter. Eftersom de just då bodde en liten Ärta i magen. Och om jag inte minns fel var nog jag den enda i min klass som var nykter med.

För mig är en största dagen i mitt liv när Athida kom. Finns inget som betyder mer, eller som kommer kunna ta bort den känslan, för blir det fler barn så blir det delade platser. För den känslan går inte att mäta med en studentdag.