Vi har tappat alla dagar totalt känns det som. Man bara är, när ingen jobbar eller inget att vakna till av att en klocka ringer.
Idag gick vi upp halv tolv. Athida har sovit väldigt bra inatt jämfört med tidigare. Halv sex till halv nio ville hon vara vaken. Så då låg vi och gosade, men sen somnade vi båda om.

Om en vecka rycker Niclas in i lumpen. Förstår inte riktigt hur vi ska klara oss faktiskt. Nu vet jag att han alltid tar Athida om jag behöver sova, men sen då? Ska jag ta hand om henne och hushållet. Hon är inge problem, eller tiden är ett problem. Är ju inte så att jag prioriterar städningen längre precis. Gosar hellre lite extra.

Har konstiga ilningar i brösten, någon som vet vad det kan bero på? Tror inte det är mjölkstockning, snarare något annat.
Kanske mjölken? Äh, jag har ingen aning. Sprängfyllda är de hela dagarna iallafall. Fast hon äter ofta.
Bloggen har verkligen gått från en vanlig blogg till mammablogg. Bara en massa om Athida, och om hur brösten känns, haha. Men så kan livet vara. Och jag älskar det.