Dåligt med uppdateringar.

Har inte haft tid att skriva så mycket. Varje gång man ska göra det vaknar eller skriker lillskruttan till. Då är det ju inte direkt datorn som går först så att säga.
Men nu ligger hon och sover i babysittern, är nämligen nere hos mamma, och babysittern här är ställbar så hon kan sova i liggläge. Vilket inte går att ställa in på den vi har hemma. Men den har ju sina finesser på andra sätt. En mix av de båda skulle vara perfekt.

Har försökt hjälpa lillebror med läxorna ( som han får för att han inte kan jobba i skolan på grund av att det är för livat i klassrummet ) här ett bra tag. Men vi kommer ingenstans, för de första kan jag aldrig ens minnas att vi haft i närheten så konstiga saker när jag gick i skolan. Och för de andra så anser jag att man som familj inte ska behöva sitta med ett barn timme ut och timme in varje dag för att det inte fungerar i skolan. För då tycker jag att skolan ska ta tag i problemet, som nu när det gäller Bumerangen. De får antinge skaffa fler lärare så behovsbarnen får den hjälp de behöver, eller sätta in fler lärare i varje klass för att kunna hjälpa alla barn. Alla barn har inte läshjärnor och lär sig allt under en genomgång. Vissa behöver ju tystnad och förklaringar gång på gång. Och precis så är ju Harri, och även jag var så i vissa ämnen.
Men, får väl se. Mor ringer nog och klagar ännu högre imorgon, sen får de ordna vad de kan.

Ikväll är de pyssel. Får se vilka som kommer. Vi ska iallafall gå. Och imorgon ska vi in till stan medans mamma har tandläkartid. Såg några plagg på lindex hemsida som Athida ska få köpa för sitt presentkort hon fick tidigare. Sen blir det nog inga mer kläder för henne. Inte nya iallafall. Då får de inhandlas på klädförmedlingen. Hon växer ju ändå så förbannat snabbt. Hon är liksom stor nu, ingen lite bebis som bara sover, eller hon har ju aldrig varit bebisen som bara sover men iallafall. Nu är hon vaken massor, ler och börjar jollra lite. Fast hon ser helt chokad ut när de kommer ljud ur henne, så söt så.

Oj, vart långt nu. Och väldigt osammanhängande. Men så kan det bli ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0