Än är jag vaken. Men det är knappt. Ryggen gör så förbannat ont, kan varken sitta, ligga eller ligga på sida i soffan. Aj aj.
Imorgon blir det nog upp tidigt. Harri brukar vakna runt sju när han sover här. Antar att det är för att våra katter är galna och lever rövare på mornarna. Haha.

Men imorgon ska jag iallafall på mässa nere i kyrkan. Ett år sen återinvigningen från branden, plus att vår präst ska avtackas för han ska gå i pension eftersom han börjar bli till åren. Han är inte allt för pigg sen han fick sina strokar i våras. Men idag träffade jag faktiskt han när vi var och storhandlade, och han visste precis vem jag var, och tyckte att magen började bli tjock och ville så gärna känna lite. Var ju länge sen han fick sina barn så..
Finns nog ingen bättre präst. Han är så snäll och omtänksam.
Önskar helst att han ska döpa lillfia i magen, men får se om han är pigg för de. Och om han vill göra de.
Skulle vara kul eftersom han konfirmerade mig. Men Niclas vill nog ha sura präster, alltså inte sura till humöret utan från sura. haha.
Men får väl se. Är ju ett tag kvar till dopet. Men hoppas kan man ju alltid. Ut kan hon få komma först.

Godnatt gott folk.